Igår var det 10 år sedan farmor gick bort. Jag minns dagen då farmor blev sjuk som om det var igår. Det känns fortfarande helt obegripligt att jag träffade henne två och halvtimme innan hon blev sjuk och jag önskar att jag hade sagt hur mycket hon betyder för mig och att hon var världens bästa farmor. Farmor var mer än bara en farmor för mig <3

Jag minns exakt vart jag satt, i vems knä och med vem jag pratade med när pappa ringde och sa att farmor blivit dålig och hon var på väg i ambulans till Mora. Jag frågade om jag skulle följa med men mamma och pappa trodde inte det var så dåligt med farmor så jag behövde inte följa. Dagen efter ringde mamma och väckte mig. Hon grät och sa att jag och lillebror måste komma till farmor för hon hade blivit sämre, mycket sämre än när ambulansen hämtade henne. Bilden av farmor som låg i sängen med slangar i munnen och helt orörlig glömmer jag aldrig. Mamma berättade att farmor förmodligen inte skulle vakna igen. Jag satt en stund själv med farmor och om hon hörde vad jag sa till henne kommer jag förmodligen aldrig få veta men jag hoppas hon gjorde det.

Farmor levde en vecka efter att hon blivit sjuk och den veckan var jobbig. På eftermiddan dagen farmor dog grät jag som en tok och det visade sig senare att den tiden jag grät var då farmor somnade in. Ibland undrar jag om jag undermedvetet visste vad som hände...?  

Vila i frid älskade farmor <3

Farmor & Farfar